Flera dryga arbetsveckor har passerat och vi har fått anpassa dagarna efter hur många lediga timmar som fanns, världens bästa mamma och pappa har hjälpt till och hundarna har fått mer hjärnngympa än vanligt för att kompensera med kortare promenader. Några dagar av solsken gled in över vår stad men ganska snabbt kom snön och det mulna vädret tillbaka. Roligt nog räckte det med en dryg vecka av sol och värme för att kroppen instinktivt skulle ställa in sig på hundliv som sig bör levas.

Rask har påbörjat inlärning av städning. Han är riktigt duktig men ibland förivrar han sig och kör ett ärovarv med leksaken istället för att lägga den i leksakslådan.. Det är riktigt svårt att hålla skrattet tillbaka och vägleda vänligt men bestämd sådana gånger. Han ser så förbaskat rolig ut den där lilla, alltid bus i blicken och charm så det räcker och blir över.

Idag när vi var ute och gick en promenad började en dam vid en busskur att prata med oss. Hon var så imponerad över Rask, tyckte att han var så lydig och vacker.. föga visste hon att matte hade en boll i fickan när hon febrilt och utan resultat försökte få kontakt med Rask vars blick var fäst på mig.

Jeltsin är och förblir världens sötaste hund! Ledsen Rask, men storebrorn din är helt underbart gullig. Jeltsin är mysigare än någonsin och kommer titt som tätt och lägger huvudet på ens knä för att gosa (gärna efter att han druckit vatten så att skägget är sådär drypande vått). Han har även förträngt alla trick-kommandon och ersatt dom med skäms.. Kanske inte är så konstigt att han gör så, matte belönar nämnligen detta beteende varje gång eftersom hon smälter.

Träningsmässigt har vi hittat bollen från himlariket, en liten knallgrön boll med pipljud som Jeltsin skulle gå över lik för. Visserligen hamnar han lite långt fram i position men det dras naturligt tillbaka på tävling så vi kör vidare på denna belöningsmetod :)

Nu ligger en utslagen Rask vid mina fötter och snarkar, Jeltsin ligger vid dörren och väntar på husse som snart slutar jobbet. Se till att njuta av go dagar som dessa gott folk :)

I lördags styrde vi kosan mot Umeå för att träffa Emma (Rask's kennelmamma) och fyra av hans syskon.

Vi gick en promenad med alla hundarna och jag hade varit så duktig och kommit ihåg att ta med kameran men SÅKLART bestämde kamerahelvetet sig för att ta slut på batteri lagomt till den där perfekta bilden, murphys lag strikes again. Fick en liten extra vikt under promenaden och det är väl inte fy skam när kilona ska bort. Jeltsin gick med husse längst bak för att vår skäggbjörn blev stressad av de randiga småvoffarnas bus. Efter promenaden gick vi in och surrade en massa och det behövdes en bra stunds surr innan värmen börjat komma tillbaka i genomfrusna kroppar vill jag lova. På kvällen åkte vi till en inomhushall för lite träning. HALLELUJA för inomhushallar under vinterhalvåret! Så fruktansvärt skönt att kunna träna utan att vara påpälsad till den grad att man ser ut som michelingubbens något fetare tvilling. Rask skötte sig rätt bra, insåg dock att inkallnings träning kanske vore en idé. Jag och Emelie prövade lite spontan och halvt oigenomtänkt ronderings träning. :) Jeltsin å andra sidan, han gick som en gud! Provkörde honom när Christian vilade sig och han gick verkligen superbra i pos. Så skönt med en hund i hans storlek, man behöver aldrig undra om han är med eller inte.. det känner man väl. Med Rask måste jag nästan lyfta på armen och kolla vart han är den lilla plutten. Jag och Christian tittade ialf menande på varandra i bilen på vägen hem och jag tror bestämd att Jeltsin (egentligen båda hundarna) kommer få mer träning hädanefter.

Riktigt roligt var det att få träffa alla och inte minst Loke (Rakkaus Atox) som man inte sett live sedan han var lill liten. Lite tråkigt bara att vår andra uppfödare bor så långt bort, men det är ju några resor söderut planerade till sommarn så det kanske blir nån våldgästning när dom minst anar det ;)

Ja det får bli allt för denna gång!

Snön kom och alla jublade, även jag lite anonymt på ett hörn.. Nu levererar rysskylan på riktigt, - 15 i vårt lilla kallhål till stad och det känns som en kalldusch när man fortfarande är sådär småsvettig och nyvaken.. En till kalldusch för denna månad är de två vinterdäck som tyckte att december av alla månader är en helt ypperlig månad för punktering. I samma veva tyckte Rask att pappas hjärtmedicin skulle smaka, på en söndag.. förmodligen för att jourvetten är så fruktansvärt trevlig, och absolut inte svindyr. Tack och lov gick allt bra, jag hade lagt alla pengar i världen för att mina djur ska må bra.. Men den där lilla bufferten som man så vuxen lagt undan för andra mer praktiska och roliga saker förvann snabbare än vinden. Så är det ibland, bara att bita i det sura äpplet och vara tacksam för att det inte blev värre och förhoppningsvis inte heller hinner bli ;)

Jag kan väl inte påstå att jag är speedy gonzales när det kommer till att uppdatera denna sida såväl som hemsidan och jag såg nyligen en fråga som ställt här på bloggen i november (?).. Blev riktigt glad då jag läste det och tänkte svara öppet i detta inlägg.

"Hej! Blev glad när jag snubblade över din blogg eftersom jag blivit jätteförtjust i rasen Svart terrier och funderar på en sådan hund i framtiden. Jag läste att du valde rasen bland annat för att dina föräldrar hade en, men får jag fråga varför du tycker om rasen? Hur är din hund (och andra av rasen du träffat) med andra hundar och nya människor? Hoppas det inte gör något att jag ställer ett par frågor! Ska läsa vidare på din blogg :)"

Hej!

Så roligt att du har fått upp ögonen för denna underbara ras!

Jag ska försöka svara så bra jag kan, men om du vill veta mer om rasen från dom som haft den i 40 års tid så råder jag dig att även kontakta uppfödare av Rysk svart terrier (som rasen numera heter)

Det är kanske ingen nyhet att Svartingar ligger mig varmt om hjärtat, dom har liksom ett lugn eller "cool" som överträffar många andra raser. Av alla mina vänner, bland dem några som faktiskt är hundrädd, har alla älskat Jeltsin. Han är otroligt behändlig att ha med sig överallt trots sin storlek, ställer aldrig till med bråk och vill verkligen vara till lags. Om man kliar honom så är han din för resten av dagen, super gosig och tror att han är en knähund fast han knappt får plats i soffan. Har aldrig litat så mycket på en hund som med Jeltsin, jag är fullkomligt trygg att ha honom med småbarn, dementa pensionärer, på stan, med andra hundar.. vilken situation som helst. Det är en fruktansvärt snäll hund. Teya som är mina föräldrars tik är lika underbar, hon är lite mjukare i sättet och inte lika bufflig som Jeltsin. Så upplever jag rasen, underbara familjehundar som vill vara med på allt. Jag kan redan nu sätta upp ett varnande finger för vaktandet. Rasen kan lura då de ser så lugna och ibland säviga ut men man ska veta att om de upplever ett hot så reagerar de blixtsnabbt. Jag vet att Jeltsin skulle förvara mig till döden om han upplevde fara för mig, det är något man alltid får ha i baktanken då vi lever i den samhällsstuktur som vi har idag i sverige. Det är ingen hund som du går fram och klappar utan lov från ägarna (är väl visserligen ingen ras, men denna reagerar definitivt mer än en retriever) Man får tidigt se till att socialisera dem med människor, miljöer och andra hundar. Jag har tyvärr slarvat med Jeltsins socialisering med andra hundar, han kan blåsa upp sig vid hundmöten men det är ett ägaremisslyckande och har ingenting med hunden i sig att göra. Jag ser inte ett uns aggression i honom utan det bottnar mer i osäkerhet (skapad av mig), han har alltid lekt bra med hundar av alla olika åldrar och kön. Teya på andra sidan kan man ha lös överallt, hon ger blanka fan i andra hundar. Vill helst inte ha något med dem att göra, vilket vi upplever som rätt skönt. Med nya människor på ny mark (alltså inte hemma) är både Teya och Jeltsin supertrevliga, man får klappa och träna och göra lite vad man vill sålänge vi är med.. hemma är det lite annorlunda, där får vi som ägare se till att vi kontrollerar insläppet av människorna. Vi gör alltid så att hundarna begränsas en yta, människorna kommer in och sen får hundarna hälsa. När människorna är hälsade på så går oftast Jeltsin och Teya och lägger sig. Det är som om de checkar av läget och sen är det inget mer med det. Tror att det inte blir samma sak om man bara har 1 hund, jag upplever att hundar i flock drar igång ett larm och vakt beteende på annat vis. Rasen har ett oförtjänt rykte om sig att vara vass, det lever nog kvar från 70 talet då rasen skapades och då var vassare och anpassad för den ryska militären. Idag går rasen mer och mer åt utställningshållet på gott och ont men detta har medfört ett mildare temperament, iaf på de svenska hundarna. Jag tror att rysk svart terrier i många avseenden går att jämnföra med Rottweiler. Träningsmässigt är de relativt lika, kräver hög motivation och mognar sent.

Jag personligen tycker inte att detta är en ras att ha som rena familjehundar. Även om Jeltsin inte river huset om han bara får promenader i en vecka så vill han ha mer. Det är roliga hundar att träna men man måste vara positiv positiv positiv! Det är inte en ras som vill nöta samma moment länge, då tröttnar de. Man får liksom vara kreativ och uppfinningsrik för att hålla det hela intressant. De kräver sin förare på det sättet, om du är intresserad av träning så finns det en tjej i Stockholm som är uppe i lk3 med sin svart terrier. Om du bor i närheten så råder jag dig till att kontakta henne, dom är en dröm att se ihop. Lotta heter hon och hunden Fantomen. Deras hemsida finns länkad både här och på min hemsida. Med dessa två kan man se rasens fulla potencial på lydnadsplanen enligt mig.

Många svartingar har visat framfötterna inom bevakning och bruksgrenen spår passar dom ypperligt.

Har du inget intresse i pälsvård så kanske RST inte är rasen för dig, det är mkt hund och därmed mkt päls.. det uppskattas inte alltid när de kommer hem med hela skogen i pälsen ;)

Detta är alltså hur jag upplever rasen och våra hundar, men mångfald förgyller så prata med många och försök träffa så många RST som möjligt för att bilda dig en egen uppfattning.

Hoppas du känner sig nöjd! Är det något mer så fråga på:)

Mvh/ Tina

Inne i slutet av November och ingen snö.. Jag vill ju inte vara den som klagar notoriskt på vintern och sedan tvärt efterlyser snö... men, det skulle bli ljusare.. och julkänslan som faktiskt är rätt mysig kanske skulle infinna sig.

Idag for jag upp till torpet för lite spontanträning. Emelie kom dit också och det var riktigt roligt att träffa henne och fina brorsan Arcas. Jag blir så imponerad av dessa två, fem månader och redan så duktig. 100 % fokus på sin matte, riktigt bra stadga och lugn och noggran under utförande för att sedan explodera i intensitet när det krävs. Emelie har gjort en kanonjobb med sin lilla tiger. Jag är bombsäker att de kommer att gå långt!

Rask var duktig han med. Jag har tränat stadga intensivt några dagar nu och det har verkligen gett resultat. Rask är ju en lite mer intensiv hund och man måste styra upp honom på ett sätt som jag inte är van med, men när man gör det och riktar honom rätt så är han en dröm att träna med. Trodde aldrig att han skulle sitta kvar när man vevar med en kampis framför nosen på honom men det gick ju galant. Han kan mer än matte vill tro! 

Rask och Arcas fick även pröva på lite kampskinnslek men lekfarbror Anders, gick riktigt bra för båda två. Nu blir det att vänta tills åldern infinner sig och träna en MASSA lydnad istället. Själva bitandet är jag inte ett dugg orolig för.

Jeltsin saknar sin husse som är iväg och jobbar under helgen. Han ska få bli fin har matte lovat, det skall kammas och badas och kammas igen innan måndagen kommer. Sedan ska det ringas till vett för att säga adjö till julgranskulorna när bak ;) Men det pratar vi tyst om så den söta intet-ont-anande skäggapan inte får panik ;)

Allt för idag, slut för idag!

/ Tina

En övertaggad Jeltsin som är 1 1/5 decimeter för långt fram i pos, en Rask som störs av lite väl av brorsan

http://www.youtube.com/watch?v=cmzGMuA63tA&feature=youtu.be

Ligg med hakan i backen för Raskas

http://www.youtube.com/watch?v=D6sM9gMEh_4&feature=youtu.be

När man är sjuk ska man inte bara ha dåligt samvete för tappade arbetsdagar utan även för understimulerade hundar som jagar både svansar och en stackars katt som visserligen är fet och verkligen behöver den lilla ofrivilliga motion som erbjuds.

Den lille är sådär uppfinningsrik så det är skadligt, man märker det tydligt när man inte är på topp själv.

Idag samlade jag lite kraft för att lägga spår åt hundarna. 

Det blev ett 100 meters rakspår åt Rask med snusdosor med kattmat i som depåer. Han var riktigt duktig, gick fint med nosen i varje fotsteg och jag upplevde att intensiviteten sjönk lite när han gick jobba med att få upp snusdosorna.

Jeltsin fick ett rakspår på 100 meter med 4 snusdosor på 25 meter ifrån varandra som låg gömda bakom gräs och grenar. Fick tipset av Jeltsins uppfödare då han bara vill framåt. Skulle se varje 25 meter och objekt som ett eget spår och slut. När han hittade sin snusdosa så tog jag honom åt sidan och tog mig tid att berömma järnet. Tre snusdosor tog han bra men fortfarande lite väl intensivt. Sista gick han bara rakt över, och jag blev så jäkla förbannad.. vet att det inte är rätt och att detta problem enbart slår tillbaka till mig själv! Jag vet att han mkt väl vet vart den låg. Jag funderar på att lägga samma typ av spår fast utesluta mat och istället köra med tennisbollar som han gillar, får väl slänga iväg bollen några gånger och tjoa och tjimma när han hittar den för att sedan samla ihop och köra vidare på nästa 25 meter. Egentligen ska jag väl inte skriva att jag tjuvtränar honom här då husse kan läsa det :P

Men jag ser det som att husses hund måste få aktivering när husse är borta 2 veckor i småland.

I vilket fall kan man konstatera att kondisen ligger på minus, nog för att förkylningen spär på det hela.. men att vara lika andfådd som en maraton löpare efter att ha lagt två korta spår är inte okej...

Jag och världens bästa och mysigaste Jeltsin

Allt för idag

/Tina, Jeltsin, Teya och Rask

Skickar med ett litet klipp på Rask's rakspår ifrån idag. Är inte världens bästa kvalité då jag inte kunde få någon att filma utan fick lägga kameran på rätt långt avstånd.

Spåret var ca 50-60 meter med 2 depåer. Rask är fortfarande rätt intensiv men jag tror att det ger med sig om vi fortsätter såhär. Ingen korvbit gick om miste och nosen lämnade aldrig riktigt marken.. däremot gör han två små missar i mitten och slutet... men den tar jag på mig då korven "hoppade" när jag slängde ner den i fotspåret.

Om ni ser något som ni har anmärkningar på så skriv gärna, spår är inte den gren jag fördjupat mig mest i...

Vill börja att skriva att detta inlägg nog inte var menat att hamna offentligt. Jag skrev det en första gång genom min mobil och hade hunnit en bra bit när batteriet dog. Satte då telefonen i laddaren och började om. När jag hade skrivit precis lika långt dog fanskapet IGEN. Nu sitter jag vid en dator och skriver för en andra gång.. Dator överhettades nämnligen nyss och stängdes av.... Måste vara meningen va? Då kör vi på i ren Eriksson anda och trotsar de högre makterna!!

I lördags hade jag och Rask premiär i vänstervarven. Det var en inoff utställning som SSRK anordnade som blev startskottet. 

Som bekant är jag inte en trogen anhängare till utställningar. Nedan följer några rader av mina åsikter.. jag säger inte att det är rätt.. men det är så jag tycker.

Jag har svårt för folket som släpper fram sina hundar hejvilt utan några som helst farhågor om att hunden de möter kanske inte är så trevlig. Jag stör mig fruktansvärt på små ouppfostrade hundar a la chihuahua vars burar vibrerar så fort någon passerar. Jag har en total oförståelse för dessa makabra medelålders kärringar som av någon anledning tar ära i deras hundars fina exteriöra. Samma hundar som kanske inte har ett uns av de egenskaper som var önskvärda till rasens ändamål i begynnelsen. Alla känner igen dessa damer, de spatserar omkring med näsan i vädret och är lite finare och bättre än alla andra.. Dom är inte orädd att visa upp sin hund för fler än domaren i ett smått patetiskt försök att vinna lite blickar och beundran av åskådarna. Jag tycker synd om alla dessa hundar som blir dränkta i hårvårdsprodukter, tuperade och kammade i timtal för 5 minuter i ringen med en domare som för dagen bedömer deras päls att vara bristfällig. Jag blir lika besviken när jag ser en hund som sköter sig väl i ringen och faktiskt ser ut att ha rolig bli inkastad i buren av en djupt besviken och arg matte.. bara pga någon annan hund i domarens ögon var finare. Lika ont gör det att se en valp av dvärghundsstorlek bli dragen runt i ringen i nylonstryp av en matte som inte kan se sin hunds desperation och panik och inte heller gör något för att underlätta för denna hund.

Aja nog med spydd galla. Utställningar har faktiskt en del positiva aspekter. Man får miljöträna sin vän samt hantering och tandvisning (ja jag tänker på MH och LK1 här) Dessutom är det ett ypperligt tillfälle att träna med störning. Allt som oftast är hundarna på utställningar välskötta i päls etc. Sen har vi det där med rasstandard. Bruksfolk i all ära men jag vägrar blunda för möjligheten att avel med hundar som både har utseende OCH hjärna går att bedriva (Schäferfolket håller nog inte med ;) ) Jag tycker att ens hund, i synnerhet avelsdjur, ska följa rasstandarden. Det är önskvärt att en labrador ser ut och beteer sig som en labbe, annars kan vi slopa renrasavel helt. Men problemet med rasstandard på våra hundar idag är att den går att tolka relativt fritt och då kan det gå snett liksom fanatiker som tolkar sina religioner. Uppfödare av utställningsraser styrs till högsta grad av sin hunds rasstandard och drar det gärna till sin spets och man tolkar ordagrant utan att ens lägga en tanke vid hälsa och funktion. Jag kan förstå att det lätt bli så när det ligger en massa pengar och presige i potten men det ursäktar det hela inte. Hälsa, mentalitet och sen utseende.. i den ordningen tycker jag att det ska vara och förbli.  Sunt förnuft var ordet jag söker efter, det kommer man långt med har jag hört.

BLABLABLA men hur gick det för Rask undrar ni säkert. Jorå, det gick rätt bra. BIR valp, HP med superhårt motstånd (inget) sedan vidare till BIS valp ringen där han blev en av de 16 valparna som avtackades. Matte är jätte nöjd med sin lilla kille som skötte sig bättre än förmodat. Han tyckte inte om BIS ringen med alla roliga valpkompisar som han inte fick leka med och när folk började klappa händerna fick han nog och matte sa att man fick sitta ner och ha mysstund istället. När han var ensammen i ringen så var han superduktig, stod stilla under tandvisningen och hanteringen och följde med matte utan att snusa eller protestera :). 

Kritiken lyder; "4 månaders hanvalp.Vackert huv & uttr. Bra hals, rygg & kors. Bra kropp & päls. Bra vinklar fram och bak. Rör sig med bra steg runtom. Välpresenterad"

Idag har vi gått ett spår jag och Rask. Blev ett rakspår med lite cerpentinsvängar på slutet. Det gick alla tiders och han jobbar på bra med näsan. Fick rådet att lägga flera depåer för att dämpa intensiteten på honom och det ska vi absolut göra. Ska nog köra några fler enkla rakspår innan vinklar och svängar inkluderas i ekvationen.

Jeltsin gick också en spår med husse och där har dom en nöt att knäcka. Jelts tycker nämnligen att spåret själv är belöningen och sket blankt i körvn som låg i backen. Han går ju spåren fint och helt korrekt, dock lite väl ivrigt.. Tror dom ska lägga in lite föremål i spåren igen och se om det går till sig... sitter ni och ruvar på ett tips så välkomnar vi dom gladeligen!

Det får bli allt för idag!

/ Tina, Jeltsin och Rasken