Klart som fan ska man lyckas med ett på ren svenska skitträningspass såhär 3 dagar innan tävling. Ofokuserat och sävigt, nä nu skiter jag i att träna så får det helt enkelt gå som det går på tävlingen :P

En helt vanlig dag satt jag och facebookade i brist på annan sysselsättning när en blixt från klar himmel slog ner i min lilla ekorrhjärna. Ja, dags att kolla tävlingkalendern tänkte jag. In på brukshundsklubbens hemsida klickade jag mig ivrigt fram och hamnade av något outgrumlig anledning på utställningar. Nej bevare mig väl, tänkte jag och klickade mig lika snabbt därifrån. Efter ett X antal klick och några minuters kliande i hårbotten hittade jag rätt. Letade mig omkring på den nya hemsidan likt en japansk turist vid kungahuset och VIPS hade jag anmält mig till två lydnadsprov varav ett går av stapeln nästa lördag. 

Nu är det så att jag och det håriga djuret inte tränat så värst mycket sedan årsskiftet och även fast dessa anmälningar kändes sådär härligt spontana, vågade och därmed helt avdramatiserade (beslut av den natur jag har fått för mig bara kan resultera i succé) så stångar realisten i mig huvudet blodigt mot en vägg. Den där realistjäveln med stolthet så det räcker och kontrollbehov så det blir över. Jaja, kanske är det så att min undermedvetna tanke med dessa anmälningar nu blivit exponerad och av med sin täckmantel och därmed inte kan genomföras på bäst tänkbara sätt, vi får väl se den 28:e ;)

Nu är det i vart fall boot camp som gäller för mig och odjuret, och i dagsläget tycker jag att det känns rätt ok. Tränade lydnad igår med en drös vänner och är nöjd med vår prestation.

Allt för idag!

Hej!

Vit helg i dubbel bemärkelse. Snön faller utanför utan minsta hänsyn mot mina önskningar och förhoppningar om en tidig sommar.. Antar att man inte kan lita på vädret i April, eller ens försöka resonera med det.

Det är idag en vecka sedan Kenzie försvann, jag tänker inte fördjupa mig ytterligare i det.. kan ha en tendens att få folk att uppfatta en som jobbig och bakåtsträvande. Kort sagt, det känns fortfarande men inte lika intensivt.

Jeltsin har följt med mig på långpromenader och joggingturer på sistone. Han hänger på riktigt bra och fungerar även som utomordentlig draghjälp när mattes krafter tryter. Ska tvinga mig själv att få fingra ur och ringa och höra med veterinären som läste plåtarna om hur hon ser på träningen. Är iaf på riktigt bra underlag och han visar inga som helst tecken på smärta. Ibland när han skuttar omkring och allra helst när han har sällskap av sin nya flickvän, Alice den 10 månader gamla goldentiken, kan man inte få in i huvudet att han har den ledstatus han faktiskt har. Han kan studsa över henne i en otrolig elegans, öka från 0-100 med snabba starter och vändningar på en 5öring..

Jaja, det får bli allt för idag.