och jag borde verkligen sova! Ska upp klockan 5 och göra mig redo för en ny skoldag.. dessutom en lång sådan ända till 17. Har blivit bortskämd med korta dagar hittills men det är väl slut med det nu :(

Jeltsin äter numer grönläppad mussla godisar, en om dagen. Dom ska tydligen vara riktigt bra förebyggande mot athros och stela leder. Känner att det är lika bra att börja i tid med denna förebyggande "medicin".

Känner att detta kommer bli en sånt där onödigt inlägg, har egentligen inte något speciellt att skriva om. Jeltsin får lida lite nu pga mitt plugg. Jag tränar så gott jag kan och har ork för det. Igår blev det ett spår i snön, det fixade jeltsin jättebra. Idag har jag tränat hela lk1 och det gick också jätte bra, nu vet lilleman verkligen skillnaden mellan läggande och ställande. Jag har ett hemligt läte innan ställande momentet, då vet han redan innan TL säger framåt mars, vad som komma skall.

Lite träning men mest mys nu för tiden :)

Mvh/ Tina och Jelts

Har blivit en del film tittande i denna kalla och mörka (och än så länge snöfria, prisa gudarna!) vinter. Jag har fastnat för hästfilmer, särskilt de hästfilmer som handlar om galopphästar.

En av dessa filmer, Seabisciut, visar hur hästen får en spricka i skenbenet (?) och ägarna får beskedet att hans tävlingkarriär är över ändå reser sig från denna skada och återigen tar når toppen i placeringar. Till saken hör också att hästen i begynnelsen ansågs som "slut", den användes för andra galopphästar under träning då den skulle låta dom vinna på upploppet och fungera lite som en "kanin". Tränaren i filmen uppmärksammade något i hästens blick, något som fattades i många andra hästars blickar. Jag tror innerligt att Jeltsin har den mentala styrkan och viljan att vara till lags att vi trots hans hd/ed resultat kan resa oss ut askan likt fenix fågeln och visst nå alla mål vi vill. Titlar uteblir med vad gör väl det. Jag tror bestämt att om jag kan lära mig det jag behöver veta om förebyggande medel, och träning, så kan Jeltsin leva ett full långt liv med stor belastning genom träning utan att någonsin behöva känna smärta. Jag är helt övertygad om detta för jag är helt övertygad om att det jag har i kopplet är något alldeles speciellt och lite utöver det vanliga. Det kan låta pretantiöst och pompöst men det är min starka uppfattning. Med en svensk och jantelagenformad attityd kommer man inte långt. Man måste våga tro, våga hoppas oavsett vad alla runt omkring må tycka. Man måste lita på sin känsla, hur ickevetenskaplig och vag den än må vara. Jag tror att den där känslan och tillliten till den känslan är vad som är skillnad mellan framgång och fall.  

Förövrigt är träningen en fortsatt fröjd. Får nypa mig i armen ibland.

Klart slut/ Tina och världens bästa