Igår var jag på Barbro Börjessons föreläsning här i Örnsköldsvik. Mycket var väldigt basic och inget nytt för mig, men jag tar med mig vissa saker hon pratade om. Inser mer och mer att jag aktivt kann uttnyttja mitt kroppspråk när jag komminucerar med Jeltsin, ibland blir det nog delade signaler från mitt håll och med den signalkänsliga hund jag har bör jag alltid ha detta i åtanken. Insåg också att jag ofta bara förbjöd beteende utan att ge honom ett annat alternativ, detta kom även fram under förra helgens relationsanalys. Det blir till att bättra sig!

Träningen just nu är underbar. Jag känner mig säker att lyfta blicken och gå helt ohindrat, precis lika fritt som när man går utan hund. Jag vet och känner att han håller position, uppmärksamhet under hela momentet. Trängandet är också till synes borta, sättandena snabbare och rent generellt är allt mycket mycket bättre. En annan AHA upplevelse är träningen utan godis, slipper gräva i fickan och har jag ingen kampleksak med fungerar mössan eller kopplet minst lika bra. Underbart detta när man under en promenad helt plötsligt blir sugen på att träna. Platsliggningen är även den förbättrad, jag har tränat honom att jag lägger honom på framsidan av huset och går sedan runt huset och vid varje "varv" får han lugna klappar och lugna uppmuntrande ord. Fungerar klockrent! Förhoppningen är att jag såsmåning om kan springa runt huset utan att han reser sig och allra helst utan att han ens spänner en muskel. Vi får väl se när det går att praktisera!

Nu ligger en trött hund brevid mig och puffar med nosen på min arm.. han vill nog bli klappad och som Jeltsin trogna lakej tänker jag göra det. Allt för denna hund :P 

Denna helg var och Jeltsin med om något roligt! Vi blev iakttagna av några blivande instruktörer som gjorde en relationsanalys på oss. Bilden jag har om Jeltsin stämde rätt bra, sedan var det en hel del som kunde förbättras.

Jag insåg att jag många gånger är lite väl hård med honom när jag istället skulle kunna locka och vara positiv och få ett mycket bättre resultat därmed. Väldigt intressant var det.

Enligt Kenth Svartbergs modell låg jag lite väl högt på bestämmande och behöver därför gå ner på en mindre auktoritär roll och bli mer lekfull (även om jag hatar att spela pajas inför hunden och mer än gärna hellre bara ger en lugn klapp som beröm.. menmen man får helt enkelt anpassa sig till sin egen hund) Både jag och Jeltsin låg högt på samarbete, och jag tycker att det ger en rätt bild.. vi jobbar på och har roligt tillsammans när vi arbetar eller leker. Sedan låg tryggheten hos oss båda relativt lågt.. mycket beror väl på att jag inte har möjligheten att vara med honom 24/7 iom plugget samt att han aldrig är helt ensammen iom min pappa som är sjukskriven. Men det ska vi blir bättre på och träna inför. Fick många bra tips ang. detta.

Jag fick lite verktyg att jobba med, bl.a gjorde vi en övning då jag inte fick använda kopplet till korrigering och inga kommandon, utan bara kroppen och sedan givetvis ge beröm då han utförde rätt beteende. Det var mycket jobbigare för mig än jag hade trott. Vidare ska jag träna på tvärtom tekniken, dvs när han utför ett oönskat beteende avleder jag honom med något roligt istället för förbud genom grov röst alt att ta tag i honom.

Jag är lite skamsen att jag själv behövde någon som sa detta till mig när det är uppenbart att han inte ger någon särskild respons på fysisk kontakt eller ljud. Ibland är det väl så, att man är på inkörd på sitt eget att man behöver nya ögon/andra ögon för att se det hela objektivt och sanningsenligt.

Jag är noga med att vara öppen, ta in all kritik god som dålig och omvända den till något konstruktivt. Fulllärd är man då aldrig och man lär sig något nytt varje dag. Det är nog lätt hänt att vi sluter oss till kritik när det gäller våra kära djur då det alltid bollas tillbaka till oss själva, och gudförbjuda att visa sina brister :P

Kortfattat var deras bild av Jeltsin; en lite ängslig men väldigt förig hund.

All heder till dessa människor som på några timmar gjort en sådan bra analys!

Just det här med olika hundtyper i mentalitet är så otroligt intressant, jag vet vilka egenskaper jag vill ha i en hund, och jag vet på ett ungefär i vilken roll som hundförare jag trivs allra bäst, men vilken hundtyp som passar är fortfarande lite oklart. Skulle vilja få förklarat i vilket "fack" man stoppar Jeltsin, och varför. Då skulle det vara enklare att sortera vad jag värdesätter i hans egenskaper alternativt vad som är mindre önskvärt och utifrån det förstå vilken typ av hund jag vill ha i framtiden samt hur man ytterligare kan förbättra vår träning och mitt förhållandesätt till Jeltsin. När man läser på nätet verkar folks uppfattning på alla de olika benämningarna(hård, vek, ect) vara högts individuella och egna tolkningar (har läst på ett och samma forum att en hård hund = en hund som kan bli aggressiv gentemot föraren och likt genom hot försökt sätta denne på plats (självutnämd ord för detta är Machohård) och om man skrållar längre ner på samma sida beskriver en annan person en hård hund som en hund då korrigering,av alla dess slag, inte berör hunden de minsta, den skakar av dessa.. sedan beskrivs det vidare att det handlar om hur hunden hanterar och påverkas av minnesbilder). Borde finnas någon korrekt sammanfattning eller görsjälvtest för dummies haha

Skulle jag göra en bedömning nu skulle jag nog kalla Jeltsin en förarvek(signalkänslig) men måttligt hård(skakar lätt av sig obehag/minnesbilder) Men om denna analys är korrekt vettefaen, finns säker många som skulle säga annorlunda...

Jag antar att det klarnar allt eftersom jag får mer erfarenhet och träffar fler hundar, eller så skapar jag en egenkonstruerad bild om vad hård kontra vek är, kanske släpper jag en bok om detta och blir några kronor rikare :P

Nä skämt och sido, det är intressant detta ämne. Området hund kommer nog alltid att faschinera mig och en vacker dag när man är sisådär 60 år kanske man kan titta på unga människor och deras hundar och känna igen deras misstag/läsa deras hundar och förhoppningsvis kunna bidra med den kunskap man fått genom åren och hjälpa dessa. En vacker dag..

Nu har brevet kommit till vår brevlåda här uppe i Övik.

Det blev C/D på höfterna och grad 2 på båda(?) armbågarna.. Armbågarna antar jag att det är som jag tolkade det, för det stod om att inget annat än en grad nämns så hänvisar denne till båda sidorna.

Jag ska ringa till vetten som lästa imorgon eller övermorgon och höra hur hon ser på träning osv.

I övrigt har Jelts och jag gått årets sista spår. Det första gick bra, missade visseligen en vinkel och därav en pinne men resten tog han med bravur. Det andra gick väl inte helt lika bra, lite bakspår och snesteg. Lydnaden är en fröjd just, känns otroligt bra med koncentrationen just nu. Bortsett från pipande vid platsliggningen och ställanden som vi behöver finslipa känns lillen ready to go :)

Idag kom resultatet in på SKK avelsdata. HD grad D och ED grad 2.

Var inte alls beredd på att armbågarna skulle vara så pass dåliga, känns ännu hårdare än höfterna.

Just nu känns det otroligt uppgivet, många frågor och förtvivlan i huvudet.. de dagar som nyligen passerade då jag lyckades bygga upp något slags lugn och förlikelse med att resultatet inte skulle bli bra, försvann på några få sekunder. När man kan läsa det offentligt och verkligen förstår känns det förjävligt igen. Förmodligen lägger sig även detta med tiden, kanske känns det bättre redan imorgon.

Väntar fortfarande på brevet, vet att en höft såg bättre ut.. är lite orolig för snebelastning osv..

Just nu skiter jag blankt i våra planer, dom är inte viktiga. Jag tänker bara på de hundar man hört om som fått avlivas i unga år pga just sådana här problem. Men man ska väl inte måla fan på väggen, jag ska ringa och prata med veterinären som läste av Jelts plåtar och höra hur han ser på träning/förebyggande träning och Jeltsins förutsättningar i stort.

Jag tänker iallafall inte linda in honom i bomull resten av livet. Hellre kortare och roligt liv än längre och innehållslöst. Sedan får man väl alltid ha i detta i åtanken när man tränar, mycket uppvärmning och bara hopp/kryp ect när man måste.

Nä nu ska jag iväg på filmkväll hos en kompis, annars har jag en känsla av att lördagen blir spenderad gråtandes i min säng.

Då har jag och Jeltsin varit i Umeå och röntgat höfter och armbågar. Nervöst var det innan och när allt var klart darrade händerna så mycket att djurvårdaren fick ta foton på plåtarna istället för mig.

Jag fick inget utlåtande från dom då de hävdade att de inte fick säga något men jag har jämnfört med andra plåtar och med handen på hjärtat, hur mycket det än tar emot att erkänna, så ser det inte lovande ut.

Utlåtandet eller "domen" kommer inom några dagar att finnas på avelsdata.

Nu har jag hunnit smälta detta lite, efter några timmar av sanslöst gråtande och snyftande. Några planer och mål som kanske aldrig blir uppnådda men vi ska inte misströsta allt för mycket pga det. Jag har fortfarande en helt otrolig och underbar hund som jag kommer hinna med mycket roliga saker med. Min största rädsla är att han kommer få ont när han blir äldre, jag kan göra vad som helst bara han inte lider. En skön sak att veta är att jag gjorde vad jag kunde för att förhindra detta. Jag har hållit honom smal, burit honom i trappor och in/ut ur bilen så länge jag har orkat, inte tränat hoppet för mkt.. verkligen förstökt att tänka på alla faktorer som kan påverka.

Jag håller hoppet uppe än men någonstans får man lov att vara beredd på att magkänslan talar sanningen.