En övertaggad Jeltsin som är 1 1/5 decimeter för långt fram i pos, en Rask som störs av lite väl av brorsan

http://www.youtube.com/watch?v=cmzGMuA63tA&feature=youtu.be

Ligg med hakan i backen för Raskas

http://www.youtube.com/watch?v=D6sM9gMEh_4&feature=youtu.be

När man är sjuk ska man inte bara ha dåligt samvete för tappade arbetsdagar utan även för understimulerade hundar som jagar både svansar och en stackars katt som visserligen är fet och verkligen behöver den lilla ofrivilliga motion som erbjuds.

Den lille är sådär uppfinningsrik så det är skadligt, man märker det tydligt när man inte är på topp själv.

Idag samlade jag lite kraft för att lägga spår åt hundarna. 

Det blev ett 100 meters rakspår åt Rask med snusdosor med kattmat i som depåer. Han var riktigt duktig, gick fint med nosen i varje fotsteg och jag upplevde att intensiviteten sjönk lite när han gick jobba med att få upp snusdosorna.

Jeltsin fick ett rakspår på 100 meter med 4 snusdosor på 25 meter ifrån varandra som låg gömda bakom gräs och grenar. Fick tipset av Jeltsins uppfödare då han bara vill framåt. Skulle se varje 25 meter och objekt som ett eget spår och slut. När han hittade sin snusdosa så tog jag honom åt sidan och tog mig tid att berömma järnet. Tre snusdosor tog han bra men fortfarande lite väl intensivt. Sista gick han bara rakt över, och jag blev så jäkla förbannad.. vet att det inte är rätt och att detta problem enbart slår tillbaka till mig själv! Jag vet att han mkt väl vet vart den låg. Jag funderar på att lägga samma typ av spår fast utesluta mat och istället köra med tennisbollar som han gillar, får väl slänga iväg bollen några gånger och tjoa och tjimma när han hittar den för att sedan samla ihop och köra vidare på nästa 25 meter. Egentligen ska jag väl inte skriva att jag tjuvtränar honom här då husse kan läsa det :P

Men jag ser det som att husses hund måste få aktivering när husse är borta 2 veckor i småland.

I vilket fall kan man konstatera att kondisen ligger på minus, nog för att förkylningen spär på det hela.. men att vara lika andfådd som en maraton löpare efter att ha lagt två korta spår är inte okej...

Jag och världens bästa och mysigaste Jeltsin

Allt för idag

/Tina, Jeltsin, Teya och Rask

Skickar med ett litet klipp på Rask's rakspår ifrån idag. Är inte världens bästa kvalité då jag inte kunde få någon att filma utan fick lägga kameran på rätt långt avstånd.

Spåret var ca 50-60 meter med 2 depåer. Rask är fortfarande rätt intensiv men jag tror att det ger med sig om vi fortsätter såhär. Ingen korvbit gick om miste och nosen lämnade aldrig riktigt marken.. däremot gör han två små missar i mitten och slutet... men den tar jag på mig då korven "hoppade" när jag slängde ner den i fotspåret.

Om ni ser något som ni har anmärkningar på så skriv gärna, spår är inte den gren jag fördjupat mig mest i...

Vill börja att skriva att detta inlägg nog inte var menat att hamna offentligt. Jag skrev det en första gång genom min mobil och hade hunnit en bra bit när batteriet dog. Satte då telefonen i laddaren och började om. När jag hade skrivit precis lika långt dog fanskapet IGEN. Nu sitter jag vid en dator och skriver för en andra gång.. Dator överhettades nämnligen nyss och stängdes av.... Måste vara meningen va? Då kör vi på i ren Eriksson anda och trotsar de högre makterna!!

I lördags hade jag och Rask premiär i vänstervarven. Det var en inoff utställning som SSRK anordnade som blev startskottet. 

Som bekant är jag inte en trogen anhängare till utställningar. Nedan följer några rader av mina åsikter.. jag säger inte att det är rätt.. men det är så jag tycker.

Jag har svårt för folket som släpper fram sina hundar hejvilt utan några som helst farhågor om att hunden de möter kanske inte är så trevlig. Jag stör mig fruktansvärt på små ouppfostrade hundar a la chihuahua vars burar vibrerar så fort någon passerar. Jag har en total oförståelse för dessa makabra medelålders kärringar som av någon anledning tar ära i deras hundars fina exteriöra. Samma hundar som kanske inte har ett uns av de egenskaper som var önskvärda till rasens ändamål i begynnelsen. Alla känner igen dessa damer, de spatserar omkring med näsan i vädret och är lite finare och bättre än alla andra.. Dom är inte orädd att visa upp sin hund för fler än domaren i ett smått patetiskt försök att vinna lite blickar och beundran av åskådarna. Jag tycker synd om alla dessa hundar som blir dränkta i hårvårdsprodukter, tuperade och kammade i timtal för 5 minuter i ringen med en domare som för dagen bedömer deras päls att vara bristfällig. Jag blir lika besviken när jag ser en hund som sköter sig väl i ringen och faktiskt ser ut att ha rolig bli inkastad i buren av en djupt besviken och arg matte.. bara pga någon annan hund i domarens ögon var finare. Lika ont gör det att se en valp av dvärghundsstorlek bli dragen runt i ringen i nylonstryp av en matte som inte kan se sin hunds desperation och panik och inte heller gör något för att underlätta för denna hund.

Aja nog med spydd galla. Utställningar har faktiskt en del positiva aspekter. Man får miljöträna sin vän samt hantering och tandvisning (ja jag tänker på MH och LK1 här) Dessutom är det ett ypperligt tillfälle att träna med störning. Allt som oftast är hundarna på utställningar välskötta i päls etc. Sen har vi det där med rasstandard. Bruksfolk i all ära men jag vägrar blunda för möjligheten att avel med hundar som både har utseende OCH hjärna går att bedriva (Schäferfolket håller nog inte med ;) ) Jag tycker att ens hund, i synnerhet avelsdjur, ska följa rasstandarden. Det är önskvärt att en labrador ser ut och beteer sig som en labbe, annars kan vi slopa renrasavel helt. Men problemet med rasstandard på våra hundar idag är att den går att tolka relativt fritt och då kan det gå snett liksom fanatiker som tolkar sina religioner. Uppfödare av utställningsraser styrs till högsta grad av sin hunds rasstandard och drar det gärna till sin spets och man tolkar ordagrant utan att ens lägga en tanke vid hälsa och funktion. Jag kan förstå att det lätt bli så när det ligger en massa pengar och presige i potten men det ursäktar det hela inte. Hälsa, mentalitet och sen utseende.. i den ordningen tycker jag att det ska vara och förbli.  Sunt förnuft var ordet jag söker efter, det kommer man långt med har jag hört.

BLABLABLA men hur gick det för Rask undrar ni säkert. Jorå, det gick rätt bra. BIR valp, HP med superhårt motstånd (inget) sedan vidare till BIS valp ringen där han blev en av de 16 valparna som avtackades. Matte är jätte nöjd med sin lilla kille som skötte sig bättre än förmodat. Han tyckte inte om BIS ringen med alla roliga valpkompisar som han inte fick leka med och när folk började klappa händerna fick han nog och matte sa att man fick sitta ner och ha mysstund istället. När han var ensammen i ringen så var han superduktig, stod stilla under tandvisningen och hanteringen och följde med matte utan att snusa eller protestera :). 

Kritiken lyder; "4 månaders hanvalp.Vackert huv & uttr. Bra hals, rygg & kors. Bra kropp & päls. Bra vinklar fram och bak. Rör sig med bra steg runtom. Välpresenterad"

Idag har vi gått ett spår jag och Rask. Blev ett rakspår med lite cerpentinsvängar på slutet. Det gick alla tiders och han jobbar på bra med näsan. Fick rådet att lägga flera depåer för att dämpa intensiteten på honom och det ska vi absolut göra. Ska nog köra några fler enkla rakspår innan vinklar och svängar inkluderas i ekvationen.

Jeltsin gick också en spår med husse och där har dom en nöt att knäcka. Jelts tycker nämnligen att spåret själv är belöningen och sket blankt i körvn som låg i backen. Han går ju spåren fint och helt korrekt, dock lite väl ivrigt.. Tror dom ska lägga in lite föremål i spåren igen och se om det går till sig... sitter ni och ruvar på ett tips så välkomnar vi dom gladeligen!

Det får bli allt för idag!

/ Tina, Jeltsin och Rasken

Så har även denna vecka nått sin slutdestination. Vi har hunnit med en del denna vecka jag och vovvarna. 

Det har bla blivit stadsträning för lille Rask, en liten Rask som inte brydde sig ett dugg och varken människor, bilar eller andra hundar utan helst av allt bara ville titta på matte. Vi tog även en tripp ner till resecentrum där vi åkte rulltrappan några gånger. Lite läskigt var det första gången men sen rann det av min lilla morska gädda.

Jeltsin har fått träna en del och senast ikväll var han och jag med i en inoff lydnadstävling då husse jobbade. Det gick väl inte särskilt bra, på platsliggningen sprang Jeltsins tjej Alice upp och då reste sig Jeltas. Blev en fet nolla i protokollet. Fria följet var stundtal klockrent men sen tröt fokusen på skäggapan. De nya momenten gick nog sämst. Rutan visade sig vara bilen enligt Jeltsin, på fjärren hade jag en hund som kryp längre och längre fram men gjorde vad han blev tillsagd. Apporteringen funkade bra tills ingången av någon outgrumlig anledning, där tyckte Jeltsin att han skulle sitta snett framför mig... jaja, känns bra att säga att det är husse som tränar honom nu ;)

Rask fick agera störningsmoment under denna "tävling", uppbunden vid en stolpe och ni må tro att det var synd om honom. Matte hade inte tid att engagera sig så värst mkt då hon var domare till de andra tävlande, men Rask var duktig att sysselsätta sig själv.

Det får bli allt för denna vecka, nu välkomnar vi vecka 42 in i våra liv. 

Halleluja!

Dagarna rullar på och höstens färger börjar falla ner från trädens toppar till marken. Rask och jag har hittat rätt kemi nu vad gäller träning, nu har jag känt in hans nivå och hur jag hanterar och förvaltar den på bästa sätt. 

Det blir onekligen så att man jämför med tidigare hund och Jeltsin var en dröm som valp och unghund. Det tog ca 3 dagar (träningstillfällen) innan klossen satt och då var han bara 8 veckor gammal. Rask är en hund som bjuder på beteenden i 100 knyck, kommer inte klicket direkt så hinner han visa upp precis allt han kan. Vilket i sin tur inte är särskilt konstigt då jag ville ha en "klickerklok" hund.. men detta har iallafall gjort det lite svårt för mig att hinna med som den sengångare man är, Jeltsin stod lugnt och gjorde rätt direkt alt att han inte hann göra fel för att det inte gick i samma rasande takt som med Rask. 

Nu när tänderna börjar ramla av så blir det mer bitarbete, måste jobba lite mer med växlingarna. Han biter ofta direkt fullt men inte tillräckligt fast vilket resulterar i att han tappar bettet. När det sitter bättre så får vi börja ge vinst när vikten läggs bakåt med fullt fast bett samt mycket klappar kring kroppen och gärna i vinst då han skyggar lite inför detta med annan person än mig. 

Passiviteten tränas nästan mest, i onsdags följde vi med husse och Jeltsin på kurs. Teya fick följa med och jag prövade att träna lite inför lk2 med henne. Rask fick sitta uppbunden med en pläd på marken och sitta på. Det var några gånger han gick ut i kopplet mot mig och Teya men med några tillsägelser och vägvisning från matte så gick han tillbaka till pläden och satt sig lugnt och tyst. Mattes duttiga Raskiråtta :)

Teya kändes otroligt bra med tanke på att hon inte tränat ordentligt på över ett år, det var lite slarv med för tidiga uppsättanden ect men fjärren, rutan kändes toppen. Nu funderar jag på att starta henne tillsammans med Christian och Jelts i Lk2 nu i höst :) 

Vi har ju en speciell relation jag och Teya. Hon är den första hunden jag tävlade med och det med blod, svett och tårar. Jag vet precis vilka knappar jag ska trycka på med henne och hon är en sån där hund som verkligen har skoj på tävlingsplanen, svansen viftar på även om hon gör allt i sin egen takt.

Jeltsin och husse tränar på, det ser riktigt bra ut. Sist fick de gå linförigheten som ingår i programmet till BH-provet och de fixade "gruppen" med bravur. Jeltsin har förövrigt blivit bäst på ALLT här hemma, han känner nog av konkurransen.. det är inte en gång han har skickat in Rask i väggen då klossen dykt upp på golvet. :P

Här är en liten video på mig och Rask från igår med klossträningen. Ser dock betydligt mkt bättre ut idag, matte ska dessutom ge fan i att kropps DK:a. Det är nyttit för mig att bli granskad av en självkritisk Tina Eriksson, hon är en elak jävel.

http://www.youtube.com/watch?v=Ghfre2ZAjb8

Rask och Jolie som man inte är van att se dom 

Det får bli allt för idag

/ Tina, Teya, Jeltsin och Rask

Vi går nu in på 16:onde levnadsveckan för Rask, allt pinnar på som det ska. Lillråttan har börjat sansa sig och hittat sin plats i flocken.

Vi har anmält till SSRK's valputställning, blir bra miljöträning för den lille :)

Träningsmässigt tar vi det fortfarande lugnt, han får titta på mkt när det tränas med storebror men vi har tränat en del position, bakdelskontroll, apportering och kontakt med. Känns betryggande att veta att han fortfarande är liten plutt och att vi har god tid på oss att slipa till detaljer sålänge grunden är god. Här blir det bannemig ingen start vid 10 månaders ålder utan när allt sitter med värsta stöningarna och alla "ålderskrisar" passerat så ska vi ut på banorna. Ser absolut inget fel med att sätta mål och träna med lite press och höga förväntningar, det funkar bara inte alls på mig. Man märker tydligt att detta är en helt annan hund än Jeltsin, erbjuds boll eller kamp så glömmer han helt vad godis är och hur gott det luktar. Det tar inte heller lång tid innan det slår över i stress, allra helst om jag själv går upp i varv. Så vi får ta det väldigt lugnt med sådan belöning och förväntan. Kör dock en del kontakt med kampleksak som störning och det fungerar kanon. (Håller i leksaken nära Rask och när han hållit ögonkontakt tillräckligt länge får han ett varsågod) Måste dock väga upp den belöningen med lugna klappar och ett lugn röst.

Jeltsin har lite problem med förarbytet och jag tror att Christian också känner att det bli lite påfrestande ibland, allra helst med en flickvän som pikar allt som går att göra bättre :P Dom två går just nu en kurs som en hundkompis håller där dom får lite mer opartisk vägledning. Jeltsin är nog lite i en fas där han testar vad han kommer undan med, men samtidigt är det ett lite känslig situation då Jelts inte är den allra lättaste hunden att träna och hitta rätt "läge" på. Är man för positiv och slamsig så tappar han kontakt och då blir alla moment dåligt utförda även om han utför dom, är man däremot för hård blir han låg och tappar i intensitet vilket nästan är värre. Man måste liksom hitta den där samlade men positiva känslan och rikta upp honom mot en själv som förare för att behålla fokus och höja honom efter varje korrigering för att han ska gå riktigt bra. Tog mig rätt lång tid att lära mig så jag förväntar mig inte att Christian ska greppa allt direkt med tanke på hans egna ryggsäck vad gäller erfarenhet i hundträningsammanhang. Dom är dock superduktiga och jag är jättestolt över dom båda.

Det får bli allt för idag, skickar med några dagsfärska bilder :)

         Rask poserar

Fina Rask 15 (på fredag 16) veckor

Huvudet på sne

TITTUT!

Pinnen är en hunds bästa vän

Min skelögna lilla råtta <3

Tre vackra jyckar, Jeltsin Teya och Rask

Jeltsin Teya och Rask :)