Snön kom och alla jublade, även jag lite anonymt på ett hörn.. Nu levererar rysskylan på riktigt, - 15 i vårt lilla kallhål till stad och det känns som en kalldusch när man fortfarande är sådär småsvettig och nyvaken.. En till kalldusch för denna månad är de två vinterdäck som tyckte att december av alla månader är en helt ypperlig månad för punktering. I samma veva tyckte Rask att pappas hjärtmedicin skulle smaka, på en söndag.. förmodligen för att jourvetten är så fruktansvärt trevlig, och absolut inte svindyr. Tack och lov gick allt bra, jag hade lagt alla pengar i världen för att mina djur ska må bra.. Men den där lilla bufferten som man så vuxen lagt undan för andra mer praktiska och roliga saker förvann snabbare än vinden. Så är det ibland, bara att bita i det sura äpplet och vara tacksam för att det inte blev värre och förhoppningsvis inte heller hinner bli ;)

Jag kan väl inte påstå att jag är speedy gonzales när det kommer till att uppdatera denna sida såväl som hemsidan och jag såg nyligen en fråga som ställt här på bloggen i november (?).. Blev riktigt glad då jag läste det och tänkte svara öppet i detta inlägg.

"Hej! Blev glad när jag snubblade över din blogg eftersom jag blivit jätteförtjust i rasen Svart terrier och funderar på en sådan hund i framtiden. Jag läste att du valde rasen bland annat för att dina föräldrar hade en, men får jag fråga varför du tycker om rasen? Hur är din hund (och andra av rasen du träffat) med andra hundar och nya människor? Hoppas det inte gör något att jag ställer ett par frågor! Ska läsa vidare på din blogg :)"

Hej!

Så roligt att du har fått upp ögonen för denna underbara ras!

Jag ska försöka svara så bra jag kan, men om du vill veta mer om rasen från dom som haft den i 40 års tid så råder jag dig att även kontakta uppfödare av Rysk svart terrier (som rasen numera heter)

Det är kanske ingen nyhet att Svartingar ligger mig varmt om hjärtat, dom har liksom ett lugn eller "cool" som överträffar många andra raser. Av alla mina vänner, bland dem några som faktiskt är hundrädd, har alla älskat Jeltsin. Han är otroligt behändlig att ha med sig överallt trots sin storlek, ställer aldrig till med bråk och vill verkligen vara till lags. Om man kliar honom så är han din för resten av dagen, super gosig och tror att han är en knähund fast han knappt får plats i soffan. Har aldrig litat så mycket på en hund som med Jeltsin, jag är fullkomligt trygg att ha honom med småbarn, dementa pensionärer, på stan, med andra hundar.. vilken situation som helst. Det är en fruktansvärt snäll hund. Teya som är mina föräldrars tik är lika underbar, hon är lite mjukare i sättet och inte lika bufflig som Jeltsin. Så upplever jag rasen, underbara familjehundar som vill vara med på allt. Jag kan redan nu sätta upp ett varnande finger för vaktandet. Rasen kan lura då de ser så lugna och ibland säviga ut men man ska veta att om de upplever ett hot så reagerar de blixtsnabbt. Jag vet att Jeltsin skulle förvara mig till döden om han upplevde fara för mig, det är något man alltid får ha i baktanken då vi lever i den samhällsstuktur som vi har idag i sverige. Det är ingen hund som du går fram och klappar utan lov från ägarna (är väl visserligen ingen ras, men denna reagerar definitivt mer än en retriever) Man får tidigt se till att socialisera dem med människor, miljöer och andra hundar. Jag har tyvärr slarvat med Jeltsins socialisering med andra hundar, han kan blåsa upp sig vid hundmöten men det är ett ägaremisslyckande och har ingenting med hunden i sig att göra. Jag ser inte ett uns aggression i honom utan det bottnar mer i osäkerhet (skapad av mig), han har alltid lekt bra med hundar av alla olika åldrar och kön. Teya på andra sidan kan man ha lös överallt, hon ger blanka fan i andra hundar. Vill helst inte ha något med dem att göra, vilket vi upplever som rätt skönt. Med nya människor på ny mark (alltså inte hemma) är både Teya och Jeltsin supertrevliga, man får klappa och träna och göra lite vad man vill sålänge vi är med.. hemma är det lite annorlunda, där får vi som ägare se till att vi kontrollerar insläppet av människorna. Vi gör alltid så att hundarna begränsas en yta, människorna kommer in och sen får hundarna hälsa. När människorna är hälsade på så går oftast Jeltsin och Teya och lägger sig. Det är som om de checkar av läget och sen är det inget mer med det. Tror att det inte blir samma sak om man bara har 1 hund, jag upplever att hundar i flock drar igång ett larm och vakt beteende på annat vis. Rasen har ett oförtjänt rykte om sig att vara vass, det lever nog kvar från 70 talet då rasen skapades och då var vassare och anpassad för den ryska militären. Idag går rasen mer och mer åt utställningshållet på gott och ont men detta har medfört ett mildare temperament, iaf på de svenska hundarna. Jag tror att rysk svart terrier i många avseenden går att jämnföra med Rottweiler. Träningsmässigt är de relativt lika, kräver hög motivation och mognar sent.

Jag personligen tycker inte att detta är en ras att ha som rena familjehundar. Även om Jeltsin inte river huset om han bara får promenader i en vecka så vill han ha mer. Det är roliga hundar att träna men man måste vara positiv positiv positiv! Det är inte en ras som vill nöta samma moment länge, då tröttnar de. Man får liksom vara kreativ och uppfinningsrik för att hålla det hela intressant. De kräver sin förare på det sättet, om du är intresserad av träning så finns det en tjej i Stockholm som är uppe i lk3 med sin svart terrier. Om du bor i närheten så råder jag dig till att kontakta henne, dom är en dröm att se ihop. Lotta heter hon och hunden Fantomen. Deras hemsida finns länkad både här och på min hemsida. Med dessa två kan man se rasens fulla potencial på lydnadsplanen enligt mig.

Många svartingar har visat framfötterna inom bevakning och bruksgrenen spår passar dom ypperligt.

Har du inget intresse i pälsvård så kanske RST inte är rasen för dig, det är mkt hund och därmed mkt päls.. det uppskattas inte alltid när de kommer hem med hela skogen i pälsen ;)

Detta är alltså hur jag upplever rasen och våra hundar, men mångfald förgyller så prata med många och försök träffa så många RST som möjligt för att bilda dig en egen uppfattning.

Hoppas du känner sig nöjd! Är det något mer så fråga på:)

Mvh/ Tina

 

Lisa

5 december 2012 16:42

Tack för ditt utförliga svar! Jag har än så länge bara träffat ett par individer och de gjorde ett mkt gott intryck, och nu vill jag ta reda på så mkt som möjligt. Din beskrivning gjorde mig ännu mer intresserad! Jag vill ha en brukshund att träna och tävla, främst i lydnad, och kanske blir det en svart terrier. Inte aktuellt förrän tidigast om ett år så jag ska läsa vidare och försöka träffa så många jag kan! Tack igen

 

Lotta

5 december 2012 20:08

Bra skrivet som vanligt Tina. Och tack för texten om mig och Fantomen! Det värmer :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det här med att ha hund kan vara otroligt givande och som balsam för själen. Det kan även vara tärande och betungande. Jag har problem att se positivt på livet under vinterhalvåret, får kämpa för att hålla huvudet över ytan emellanåt. Höst för mig är...

Livet har rullat på bra sedan sist jag skrev. Jag och Rask har blivit uttagna till något som kallas ungdomssatsning IPO vilket betyder att vi åker land och rike med ett gäng andra hundgalna ungdomar och får träna inför duktiga instruktörer. Sist var ...

Livet är roligt, balansen av gott och ont i livet är sådär skrattretande stämmande. Har man några lite för bra dagar som kan man gott räkna med något bakslag.. det är som om världen blir upp och ner och det blir för mkt av det ena. Påskhelgen ha...

Idag har varit en bra dag.  Den började med en resa till torpet för att möta upp Emelie och Arcas. Vi tog en promenad och sen tränade vi hundarna en del.. blev en liten fotosession med! Så roligt att dessa bröder fungerar så bra ihop fast vi nu bor...